Ett första trevande försök!

Välkommen till min allra första blogg! Vilket namn förresten BLOGG!!
Hur i hela världen kan man komma på något så dumt som att blogga? Mitt dygn har precis som alla andras endast 24 timmar, och dessa sniket utmätta timmar brukar sällan räcka till allt som man vekligen VILL göra.... MEN, och detta är ett viktigt men. Det är viktigt att dela sina tankar och intryck med andra, för att ni andra ska se att ni har precis samma eller absolut motsatta upplevelser. Till allas vår glädje eller förtvivlan!
Jag reser ju i jobbet och är sällan hemma och träffar mina vänner, så detta ger mig möjlighet att hålla någon form av kontakt med dem / er. Lilla frun har jag alltid på lurlängds avstånd, så hon får ta emot allt som jag bubblar av att få berätta... Fast nu blir ni förhoppningsvis fler som får dela mitt liv.
Den gångna vecka i Göteborg har varit rent förfärlig, och väldigt jobbig! Jag håller på och jobbar häcken av mig (om uttrycket tillåts), och jag har haft inbrott i min bil och blivit av med saker och dessutom tvingats betala självrisk. Ja ja något ska man väl ha för att man är så övermåttan rikt danad! Eller hur?
Som lök på laxen (korkat uttryck), så invaderades hotellet över helgen av TURISTER! Under veckan så har det varit mestadels människor som bor på hotell under arbetsveckan, och är vana vid att äta hotellfrukost. Detta är dessutom människor som klär sig anständigt!
Men så till helgen så kom då denna svärm av blekfeta män i shorts och sandaler utan strumpor, som kastar sig över frukostbordet som om de aldrig fått en enda kalori förut! Vid sin sida eller strax före ser man deras kvinnor som har en magväska eller en käck liten ryggsäck och även dessa verkar utsvultna trots att deras yttre skvallrar om ett liv i närheten av tunga kalorier. En av dessa damer sprang mot kaffebordet med sådan hastighet att krock var oundviklig, och jag fick gå upp och byta skjorta. Tror ni den knubbiga kanonkulan bad om ursäkt? Nej hon blev fullt upptagen med att se till att hon fick kaffet, som hon tycktes tro var världens sista droppar kaffe!
Hur såg hon då ut denna lilla torped? Tja behöver jag säga att hon hade träningsskor och var klädd i lager på lager av jerseytyg, och att hon trots dessa lager ändå visade upp valkar som gjorde att man kom att tänka på en stor korrugerad plåt. Hon behövde alltså inte ånga på som en furie i matsalen, hon hade kunnat överleva på sitt rikliga underhudsfett. Nåväl jag bad tyst för mig själv: Gode Gud låt mig aldrig se ut som, eller uppträda som en TURIST.... Låt mig vara lugn och behärskad, och låt mig gå ner i vikt!
Nåväl nu börjar det bli dags att gå i säng, och den är stor!!!!!! Jag har en dubbelsäng som består av två sängar på 120 cm, dvs 2.40 dubbelsäng! Detta gör att jag saknar hustrun och hunden ännu mer, och längtar hem så totalt som man kan. Imorgon har arbetsförmedlingen skickat på mig 36 personer som skall testas och genomgå intervju med mig, och jag som inte är klar med rättningen av förra veckans 28 prov!
Nåväl än har jag någon timme på mig innan jag kryper ner och somnar till någon skön jazzplatta, och minst en kopp kaffe till blir det nog!
Ja så var då min allra första blogg färdig, det var ju riktigt skönt att skriva av sig lite!!!!!