Allegori över livet i bondgården
Ordförklaringar:
Bondgården = Sverige
Stallet = Arbetslivet
Spiltan = AF alt. Yttre aktör
Hästar = Arbetslösa
Stridshingst = Statsminister
Hö = Arbete
Det är kyligt och kallt på bondgården och speciellt i stallet, det är dessutom alldeles för trångt i spiltan. I spiltan finns det alldeles för många hästar, och de flesta av olika ras.
Där finns gamla merittyngda Nordsvenskar som jag själv, men också många unga spänstiga Travhästar som aldrig tävlat på en travbana. Det finns också trilska oerfarna Ponnys, som inte ens reser sig ur sänghalmen. Lägg därtill alla importerade vackra Fullblodsaraber, och en del andra som i sin tur är likformiga som Spanska Ridskolans vitgrå och lite tråkiga Lipizzanerhästar …
Problemet för oss innevånare i spiltan, är att tillgången på hö är katastrofalt liten. Det hö som finns är väl förpackat i svåråtkomliga ensilagebollar, och dessa är svårforcerade framförallt för de som inte har verktyg eller kontakter.
Jag själv som har både skarpa verktyg och stort kontaktnät, får inte hö så det räcker. Jag får istället lita till mitt sto, som har mycket mer hö än hon mäktar med (hon är skolhäst på grundridskolan).
Delansvar för tillgången på hö har vår Stridshingst. Det är han som bestämmer över hästarna på bondgården, och speciellt i frågor som rör stallet. Han blev beryktad och ryktad när han införde Hölinjen, som skulle leda till att både gamla och nya hästar skulle få fullt med hö och därmed skulle bondgården gå med vinst… Så blev det nu inte, och han verkar trött och utan arbetslust och har inte blivit skodd det senaste året. Jag antar att de byter ut honom framåt hösten 2014…
Sen återstår det förstås att se om den nya hingsten vem det nu blir, kan fylla vårt stall med hö! Mycket hänger väl på hur aveln går, och om det föds upp fler unghästar? Hoppas även på att det utbildas veterinärer, som kan ge oss som stått i spiltan alltför länge en hästkur så vi blir i tävlingsform igen och kan sadlas om för nya uppgifter. För det är helt enkelt så, att vi inte vill något hellre än att trava vidare. Vi vill inte ha fler nya skor eller betsel. Vi vill ha ett höbaserat kraftfoder, som stärker vår vilja att både hoppa och galoppera... Som det nu är har man ingen större lust att plöja nya fåror, och det är synnerligen lätt att hålla sig för gnägg...
