Doften av gummihjul från leksaksbilar, låg ofta tung över barnkammaren. Kronblomshatten och Fibbans lösnäsa som mina välvilliga föräldrar inhandlat på Buttericks i Stockholm, hade också de en mycket speciell doft. Denna underhållningsutrustning var tillverkad i någon slags Papier maché. Den doftade lite åt limhållet, inte helt olik doften som gamla paketremsor hade… Ni vet de där bruna med gummerad baksida som postpersonalen blötte i en svampkopp, för att fästa på ett lika brunt omslagspapper.
Jag var ett stadsbarn och njöt av ett torkande regn på solvarm asfalt, och då uppstod en stor och vänlig doft. Det var samma doft som isglass med blåbärssmak hade, eller blandar jag ihop dofterna nu, med en näsa som fått ett femtiotal år på nacken?
Min mormor och morfars badrum på Rådmansgatan i Gävle har en speciell plats på livets doftkarta… Det var alltid nyvädrat och svalt (eller var det kallt?), och hade en fuktig doft som till och med överträffade doften av den tvål som satt på väggen i ett magnetfäste. Den var av märket Elfströms Svavel Reporia, smaka på det namnet! Den var sprucken till sin struktur, och reducerades småningom till en liten liten skiva som trots detta fick agera REN plåga när mormor påtvingade mig halstvätt innan övernattningen i bäddsoffan…
Lin och doften av detta var det inte ens då många stadsbarn som kände igen, men det gjorde och gör jag… När vår gamla tomtemask tappade skägget på grund av hög ålder, kompletterade min pysslige far denna med ett präktigt skägg av lin som limmades fast vid maskens haka. Några tuschstreck från en Tuolendoftande penna, fullbordade detta skrämmande anlete till småsystrarnas förtvivlan. De fick i sin egenskap av ”småttingar” aldrig prova tomtemasken, eftersom det hade reducerat deras starka tro på tomtens existens. Men jag som med stigande ålder hade lämnat barndomens skräckblandade tomtetro, fick sätta på mig masken och insupa den trygga doften den besatt. Det var en blandning av detta lin, och fars rakvatten av märket Tabac.
Jag kan ännu idag trots alla år som förflutit, känna vissa av dessa dofter ibland. Fast detta igenkännade haltar lite, för dofterna kan idag sitta på helt andra saker… Sålunda kan ett gummiklätt hammarskaft, paradoxalt nog dofta DinkyToys-hjul…
Vi lever alla i en föränderlig men ändå välbekant värld, och detta känns både tryggt och skrämmande på samma gång…. Den teknokratiska dator jag skriver detta på, har inte och kommer aldrig att få en doft att minnas. Det är i alla fall skönt…
Keep swinging friends, until next time! ODINI
Free Counter
Nästan en kandidat för Litteraturpriset! Snyggt, välformulerat...Orkar Du hålla på i den takten? Lycka till!
SvaraRadera//Stig S
Vilka minnen du återskapar med din text...lukten av blåbärsglass i tant Noras källare, doften av varm asfalt efter regn. Men också minnen av lukter som för alltid är förknippade med obehag, som till exempel doften av den lotion min mamma använde när hon låg på sjukhus när jag var barn. Det är märkligt med dofter, hur man kan slungas fram och tillbaka i minnen bara genom att läsa om dem. Så tack för en fin blogg och för de tankar den väcker! Kram, Frida.
SvaraRaderaJa kära bror, tänk vad 5 års skillnad kan göra. Dessa minnen som du har när det gäller dofter kommer inte jag ihåg eftersom jag är 5 år yngre men det var underbart att få läs dessa luktminnen du har och märker att jag missat en del. Fortsätt att skriva om minnen, om du inte vill skriva det här så skriv ner till mig på annat sätt. Fortsätt skriva alltid roligt att läsa det du skriver. Kram från lillsyrran.
SvaraRadera